Jag är spelman, jag skall spela på gravöl och på dans,
I sol och när skyar skymma månens skära glans
Jag vill aldrig höra råd och jag vill spela som jag vill,
Jag spelar för att glömma att jag själv finnes till

Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin,
Ty den hand som stråken skälver I skall hållas vek och fin
Ni får inte ge mig bannor eller kalla mig för lat,
Fast jag stumdom hellre hungrar än jag spelar för mat

Jag vill inte gräva jorden, jag vill inte hugga ved,
Jag vill drömma under häggarna tills solen hon gått ned
Och I kvällens röda brand ska jag stå up med min fiol
Och spela tills ert öga lyser hett som kvällens sol

Jag ska spela när ni gräva era kära ner I jord,
Jag ska spela hela sorgen I en visa utan ord
Och det svarta som var döden och som hälsat vid er säng,
Det skall forsa som en strömmande sorg från min sträng

Jag ska följa genom dalarna I höstens höga natt,
Och I rök från hundra milor ska jag sjunga som besatt
Och när natten böljar becksvart över skogstjärnens skum,
Mina basar skola ropa djupt ur mänskosjälens rum

Tre sorgens stängar har jag den fjärde har gått av,
Den brast I en skälvning på den bästa vännens grav
Men ända in I döden vill jag följ er med sång
Och jag vill då och jag vill spela till uppståndelse en gång