Vaknar kallsvettig och spyr på vårt väl
I ett samhälle som säljer dig din själ
Dag ut och dag in går du till ditt jävla kneg
Eller värre, sitter du där arbetslös och seg

Det finns inget svar, de styckar det du har kvar
De skrattar när vi dag för dag, tar steg för steg mot vår egen grav

Jag sliter dem itu, äter deras kött för sprit
Måste döda ångesten, står upp till knäna med skit
För att känna hur det känns, att sakta kväva någon
Att kunna se en mening, och det fina med imorgon

Min gravsten är redan rest, den ekar tom och skriker ut mitt hat
Mitt hat mot allt jag ser, mitt hat mot marken på vilken jag går

Jag sliter dem itu, äter deras kött för sprit
Måste döda ångesten, står upp till knäna med skit
För att känna hur det känns, att sakta kväva någon
Att kunna se en mening, och det fina med imorgon
Vardagens kedjor håller mig fast I väntan på slakt
Ett liv I lycka är en utopi, I vår kista med spiken I
Allt skapades ur kaos och så ska det avslutas
Ni kan inte stoppa oss, era jävla as

Den enda sanna glädjen är, att dränka sig I alkohol
För att bedöva avskyn mot allt, som drivit dig till ditt vardagshål
Stirrandes djupt I flaskan, så kräks du I en dimma
Spyorna av ditt enda hopp, reser sig ur askan
Och förkortar varje dag - till en timma