Plötsligt öppnades våra ögon, plötsligt hörde vi alla ljud
Plötsligt var vi en del av världen, plötsligt tog vår ungdom slut
Vi såg ett brinnande barn I rummet, vi såg en iskall kravallpolis,
Vi såg en yngling, som, med en stridsvagn, tog en annan ynglings liv
Och vi störtade ut I ljuset, och vi flämtade efter luft,
Och vi slipade våra sinnen somm till strid
Nu var sanningens timme inne; vi skulle ändra historiens gång;
Vi var klovkorna I en avgörande tid
Gamla vänner, kom fram! Låt mej trycka er hand!
Låt mej tacka för allt det vi gjorde!
Vi var framtiden då, och våra segrar består
Som dom gör när man gjort det man borde

Det är en sanning, bland många andra, att I varje form av kamp
Finns det några som, när man lyckas, alltid råkar gå längst fram
Men om stridslyckan plötsligt vänder, och när viljan är allt man har,
Och man söker dom främstas händer finns dom inte längre kvar
Men skillnaden är go' vänner, att den som alltid springer bort
Bär också nederlagen med sej I sin grav
Men den som stridar om den så stupar, och därmed häckals av smitarna,
Bär segerhuvan alla sina da'r

Opportunister gå hem! Ni var aldrig min vän!
Och vem behöver väl livströtta poser?
Det ni stödjer för da'n skall ni snart lämna kvar,
För ni driver dit vindarna blåser!

Men nu blåser det nya vindar, och från betydligt närmre håll;
Ja, nu stiger dom gälla skriken från den rika världens folk
Nu står missilerna I Europa, och dom pekar mot mina barn;
Nu skall den gamla kulturen offras tills bara råttorna finns kvar
Så jag vänder mej om I natten, och jag knyter min magra hand,
Och jag förbannar att Ni finns till, Herr President!
Men jag skall ropa från högsta tornet, och jag skall ringa I klockorna;
För jag är stärkare än jag nå'nsin förut kännt!

Gamla vänner, kom fram! Låt mej känna er hand!
Låt oss göra precis som vi gorde!
Vi blir dåtiden se'n, men vi är samtiden än,
Så låt oss göra det ända vi borde!
Nya vänner, kom med! Nu behöver vi er!
Det är era visioner dom hotar!
Ni är framtiden nu; Det är era beslut
Som formerar det nya Europa!