Det finns en plats som kallas himlen
Men det finns ingen karta dit
Dom säger att han lever på minnen
För att nutiden är skit

Om jag säger att jag har vänner
Så säger du att jag gått på en nit
Och om jag vet precis hur jag känner
Då säger du att ingen lögn bär färgen vit

Allt känns så Hopplöst!

Den här ensamheten tar kål på mig
För det var som om jag inte fanns
Det var som någon hade glömt bort mig
Eller flyttat någon annanstans

Och när jag äntligen stängt av strömmen
Då känner jag mig fri igen
Men oj, seså det brinner I drömmen
En sken starkare än solen

Allt känns så Hopplöst!

Hur kommer det sig att jag är som snyggast
När ingen annan ser
Framför min badrumsspegel
Där jag patetiskt står och ler

Jag känner mig så Hopplös!