På bergets topp I uvgestalt stå Omma.
En ruvare I mystick form av visheten I dess värld.
Vid berfets fot I skepnad grå stå Omma.
En väktare I skuggorna, herdinnan av släckta liv.
Se hon dansar med älvorna
I skogen och på ängarna.
Varken kvinna eller uv,
Hon är dimmornas drottning.
I snårens skydd I daggens dräkt stå Omma.
Gudinnan från en tid som flytt, ett väsen I töckenskrud.
På dunkel stig I kropp så vä, stå Omma.
Med lönndoms lusts fsåtlighet vandraren så ska snärjas.